fredag 11 februari 2011

Min första "cowl"

Jag måste medge att jag inte har någon aning om vad en s.k. cowl är på svenska, men för den som inte vet vad en cowl är, så är det bara att gå ut på stan och se vad folk har runt halsen. Var och varannan person har stickade cowls virade kring halsen. Eftersom jag försöker minska på mitt garnlager så tänkte jag att detta kunde vara ett perfekt projekt eftersom jag kan använda tjockt garn, sticka garnet till sista metern och dessutom bli snabbt färdig.

Jag grävde fram från mitt garnlager två nystan av gammalt Novita garn. Garnet kändes mjukt, men jag tyckte inte alls om att sticka det och jag tyckte till en början att slutresultatet också såg förfärligt ut. Dessutom måste jag nu medge att jag inte längre tycker om att sticka med tjocka stickor.


Jag beslöt dock att inte ge upp och efter ett par kvällar av stickande var garnet slut och jag hade en ca. 1,5 m lång remsa.


Jag sydde sedan ihop ändorna och fäste trådarna och voilá min cowl var färdig. Jag är fortfarande heller inte imponerad av garnet eftersom det får arbetet att se ojämt ut, men jag tycker trots allt att slutresultatet är ok och absolut användningsbart, särskilt med tanke på att de har lovat jätte kallt väder.


Cowlen går att vira antingen två eller tre gånger runt halsen. Jag såg så jätte sur ut på alla bilder jag tog av mig själv så Nalle Puh får idag agera som modell. (Honom har jag stickat för ett antal år sedan.) Här är cowlen virad två gånger kring Puhs hals.


Projekt info:
Mönster: Snowden infinity scarf by Ashley N Aguilar (finns på ravlery)
Garn: Novita Kaarna 200 gram
Stickor: 10 mm
Materialkostnader: ingen aning, men kring 10 euro antar jag

måndag 7 februari 2011

Sammaleiset

Jag lever helt klart i hoppet att vintern ännu inte är förbi eftersom jag stickar en massa vinteraccessoarer. Jag hittade på nättidningen Ullas sida ett härligt mönster för vantar i dubbel alpakka och jag grävde fram från mitt garnlager vit Drops alpakka. Mönstret var jätte bra skrivet och slutresultatet blev jag mer än nöjd med. Det enda jag kanske skulle ändra på är att börja vantarna istället med Judy's magic cast on, men det kan jag ju bra göra nästa gång jag stickar vantar enligt detta mönster.





Jag älskar mönster som lär mig något nytt och som ger mig ahaa-upplevelser under arbetets gång. Detta mönster bjöd på både och eftersom jag aldrig tidigare stickat vantar från toppen neråt och jag aldrig tidigare provat på att göra tumkilen på det sättet som mönstret beskrev, så lärde jag mig massor. Vantarna gick dessutom snabbt att sticka med 3,5 mm strumpstickor och garnet var härligt, trots att det är lite luddigt.


Tumkilen skapades med att lägga upp nya maskor med ett garn av annan färg och sedan stickade man in maskorna i själva arbetet. Roligt och lätt. Sedan när själva tummen stickades sprättade man det extra garnet och så plockade man upp maskorna. Det som jag är mest fascinerad över är att trots att tumkilen och själva tummen är stickade från olika håll så kan man inte se i arbetet var tummen egentligen börjar.


Ytmönstret var lätt att komma ihåg, men det var ändå tillräckligt intressant. I början funderade jag nog om jag kommer att tycka om mönstret, men nu när vantarna är färdiga är jag stormförtjust. Jag brukar normalt sticka ganska jämt, men av någon orsak blev min handstil ojämn. Jag tror dock att om jag skulle blocka vantarna så skulle slutresultatet bli bättre, men eftersom vantarna kommer i eget bruk har jag inte tålamod att blocka dem för jag vill få dem i användning så fort som möjligt.


Förutom att mönstret lärde mig ett nytt sätt att börja vantar med och en ny sorts tumkil, så lärde den mig också ett nytt sätt att avsluta maskorna. Jag kommer säkert att ha nytta av denna kunskap t.ex. då jag stickar sockor från tårna eftersom jag alltid har lite trubbel med att avluta maskorna tillräckligt löst.


Projektinfo:
Mönster: Sammaleiset - av Nna i Ulla 01/09
Garn: Drops Alpakka, åtgång 80 gram
Stickor: 3,5 mm strumpstickor
Materialkostnader: ca. 6,40 euro